Grundvattenprovtagning

OBS Remissversion - texterna är fortfarande under bearbetning och ska enbart ses som utkast. Finns det direkta fel? Hittar du enkelt det du vill, dvs är strukturen bra? Finns det ord/begrepp som behöver förklaras? Vi tar tacksamt emot förslag på ändringar/tillägg via e-post till This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it. till och med sista april. Texterna kommer kontinuerligt att uppdateras och revideras och layouten förbättras. 

 

Översikt

·        Inledning

·        Syfte och frekvens

·        Provtagningsplan

·        Inmätning av grundvattenyta

·        Val av pump

·        Placering av intag

·        Omsättning

·        Fältparametrar

·        Insamling, transport och analys

·        Rengöring

·        Särskilt fall;

o   Om röret går torrt

o   PFAS

o   NAPL

o   Provgropar och schakt

Inledning

Provtagning av grundvatten strävar alltid efter att extrahera ett prov av grundvatten som representerar rådande förhållanden i akviferen (mättade zonen) i utsträckningen nödvändig för att uppfylla syftet med provtagningen. Prov på grundvatten insamlas generellt från ett permanent installerat grundvattenrör eller vissa typer av tillfälliga grundvattenrör. I särskilda fall då det är väl motiverat kan grundvattenprov även insamlas direkt från borrhålet/borrstålet eller genom andra tillfälliga installation eller, i undantagsfall, direkt från en provgrop. Texten beskriver främst viktiga faktorer som påverkar provtagning av grundvatten genom permanenta grundvattenrör, men kommer även mot slutet kort nämna provtagning i [[tillfälliga grundvattenrör/borrhål]] och [[provgropar]]. Texten är inte heller framtagen för att användas för provtagning av markvatten i den omättade zonen.

Resultatet från en grundvattenprovtagning kan aldrig bli bättre än vad kvaliteten och placeringen på de installerade grundvattenrören tillåter. Metodiken som beskrivs i denna text förutsätter att grundvattenrören som provtas är lämpliga för syftet med provtagningen. För mer information kring hur grundvattenrör installeras, se [[INSTALLATION AV GRUNDVATTENRÖR]]. Metoder och försiktighetsåtgärder beskrivna i denna text avser att öka sannolikheten att det insamlade provet är representativt för grundvattnet i rörets närområde. För mer info om provers representativitet och provtagningsstrategier se kapitlet om [[provtagningsstrategier]].

Inom ramarna för grundvattenprovtagning sker ofta [[inmätning av grundvattenytan]], [[omsättning]] av vattnet i grundvattenröretsamt [[provtagning och analys]] med varierande [[frekvens]].

Svensk Standard har antagit ISO 5667-11 utan översättning som standard för grundvattenprovtagning.

Provtagningens syfte och frekvens

Till skillnad från vid provtagning av jord förväntas uppmätta halter i grundvatten variera relativt mycket över tid och med säsong. Variationerna kan dels bero på, nederbörd, varierande grundvattennivåer och flöden i marken, och dels mänsklig påverkan i form av t.ex. grundvattenuttag. Därför kan det beroende på provtagningens syfte vara viktigt att göra upprepade provtagningar under året för att etablera en variation i vilken halter förorenande ämnen förekommer i. Några vanliga frågeställningar som besvaras med grundvattenprovtagningar inkluderar;

  • Sker en spridning ut från fastigheten
  • Vilken mängd förorening uppskattas finnas i grundvattnet
  • Hur varierar halter i grundvattnet över året
  • Expanderar eller krymper föroreningsplymen i grundvatten

Dessa olika frågeställningar medför att olika typer av undersökningsprogram upprättas. T.ex. måste ”variation över året” medföra flera mätningar under olika tider på året, medan huruvida plymen ”krymper eller expanderar” kanske lämpligen medför flera provtagning under samma tid på året. Även om det är fördelaktigt med upprepade mätningar för att bedöma spridning från fastigheten så kan det i princip erhållas viss information om det från en provtagning av rör längs med fastighetsgränsen. Se även om hypoteser och syftesformuleringar under [[konceptuella modeller]], samt [[strategier för grundvatten]], [[provtagningsstrategier #syfte]].

2.1            Att tänka på

Behovet av information står i proportion till objektets komplexitet samt risker ifall felaktiga slutsatser dras från underlaget. Inför viktiga beslut i projektet, där ett felbeslut kan ha långt gående konsekvenser, kan det vara extra viktigt att dataunderlaget är tillräckligt stabilt och förståelse över vilka variationer av halter i grundvatten som kan förväntas. representativt för området över tid, inkluderar b.la.;

  • Är området lämpligt för ett antagande av en detaljplan med ny markanvändning?
  • Har de åtgärdsmål för grundvatten som etablerades uppnåtts? Kan övervakningen efter efterbehandlingsåtgärden avslutas?

Exakt hur många provtagningsomgångar det innebär finns det inte generellt svar på, men det finns några faktorer att beakta.

  • Finns det någon urskiljbar trend eller varierar halterna mycket? En stor variation och låg förutsägbarhet kräver generellt längre provtagningsserier för att beslut ska kunna fattas.
  • För områden där halter varierar nära åtgärdsmål, eller annat jämförvärde för beslut behövs generellt längre provtagningsserier för att kunna fatta beslut.
  • Finns det tvetydighet i underlaget, t.ex. skiljer sig fältobservationer markant från analysresultat?

För projekt som övervakar utkanten av ett förorenat område för att kontrollera att spridning inte sker behöver provtagningen ske med jämna intervall. Inte heller här finns något generellt intervall som gäller för samtliga objekt. Faktorer som bör beaktas inkluderar b.la.;

  • Avstånd mellan övervakningsrör och källområde
  • Hydraulisk konduktivitet och gradient
  • Effektiv porositet
  • Ämnenas löslighet och spridningsegenskaper

I ISO:s standard återfinns ett diagram som kan användas som underlag för att fatta beslut om provtagningsintervall (ISO 2009).

Provtagningsplan

För att underlätta arbetet med att upprätta och granska provtagningsplan för grundvattenprovtagning har några punkter över vad som bör återfinnas, eller resoneras kring, listats nedan.

  • Syfte
  • Parametrar att analysera
  • Resonemang kring provpunkters lämplighet för syftet, framför allt om grundvattnet insamlas ur provgrop, tillfälligt grundvattenrör eller om ett gammalt grundvattenrör, ej installerat för föreliggande undersöknings syfte.
  • [[Inmätning av grundvattenytan]]
  • [[Intagets placering]]
  • [[Omsättningsmetod]]
  • Eventuellt [[Fältparametrar]] inklusive kalibrering av utrustning
  • Eventuellt [[Provtagningsfrekvens]] om återkommande provtagning
  • Eventuellt hantering av [[NAPL]]
  • Hantering av avfall (grundvatten, slangar m.m.)

Inmätning av grundvattenytan

Om grundvattenytan ska användas för att bedöma gradient eller grundvattenströmning så bör grundvattenytan mätas in i grundvattenrören innan eventuell [[omsättningspumpning]] påbörjas. För grundvattenrör i väldigt transmissiva (genomsläppliga) jordar och grundvattenrör som är nära belägna varandra bör inmätning göras i samtliga rör innan pumpning, då pumpning i ett rör kan medföra en påverkan på grundvattenytan i ett närliggande.

Grundvattenytan mäts vanligen in med någon form av lod (klucklod eller ljuslod). Ett klucklod markerar grundvattenytan genom ett kluckande ljud när det når grundvattenytan. Ljuslod ger ifrån sig en ihållande ljudsignal när det når vattenytan. Det finns även varianter som ger ifrån sig olika ljudsignaler beroende på om den stöter på [[NAPL]] eller vatten. Om inmätning av grundvattenytan över tid behövs mäts denna vanligen med långtidsregistrerande trycknivågivare, sk. divers. Detta är vanligt vid t.ex. pumptest eller om ökad förståelse av årstidsvariationer önskas.

Att tänka på

Grundvattenytorna i rören bör mätas in samma dag och innan eventuell omsättning påbörjas i de fall det finns en risk att pumpningen påverkar grundvattenytan i andra rör, annars är risken stor att icke-representativa grundvattengradienter och strömningsriktningar erhålls. Inmätning av ytan innan omsättningspumpning  är också av vikt vid beräkning av [[volym vatten i grundvattenröret]]. Om närliggande ytvatten påverkas av tidvatten eller andra väderrelaterade fluktuationer som kan påverka grundvattennivåerna kan det vara en faktor att ta med vid planeringen av provtagningen och inmätning av grundvattenytan. Även kraftig nederbörd och läckage från vattenledningar kan påverka den naturliga gradienten.

Om grundvattenröret har ojämn överkant är det viktigt att mäta grundvattenytan från samma punkt på grundvattenrörets överkant, samt att det är samma punkt som har inmätts som rörets överkant. Detta gäller speciellt då grundvattenytan är relativt flack. Det är god praxis att markera ut mätstället på grundvattenrörets överkant vid installation för att minska osäkerheter vid återkommande grundvattennivåmätningar.

Val av pump

För både omsättning och uttag av prov finns ett stort antal pumptyper att välja mellan, här nedan presenteras några vanligt förekommande i Sverige. Detta är ingen komplett lista över samtliga pumpar som finns. Det finns flera olika typer pumpar som historiskt använts och som kräver smörjmedel eller där drivgas kommer i kontakt med provet. Dessa ska inte användas för .

I flera pumpkonstruktioner förekommer en backventil för att hindra vattnet i slangen att rinna baklänges tillbaka ner i grundvattenröret när pumpen är avstängd. En backventil är ofta konstruerad med en kula som sitter vid en öppning mindre än kulan. Så länge flödet kommer från motsatt sida om öppningen, kan det flöda fritt därigenom. Om flödet är omvänt kommer det trycka kulan mot öppningen och därmed täppa till det. Det kan även vara en ”gummiflärp” som enbart kan öppna sig i en flödesriktning och är stängd i den andra.

En viktig fråga vid val av pump är lyfthöjd, dvs hur högt pumpen klarar av att lyfta vatten. Lyfthöjden avser alltid avståndet från grundvattenytan till markytan, oavsett var pumpintaget är placerat.

För samtliga pumpar som sänks ner i grundvattenröret ([[membran pump]] samt övriga [[dränkbara pumpar]]) blir [[rengöring]] en faktor att ta hänsyn till, förutsatt att dom inte enbart används i ett och samma rör.. För samtliga manuella upphämtningsmetoder ([[bailer]] och [[skakpumpar]]) finns det svårigheter med att hålla konstanta pumphastigheter och metoderna medför generellt större omrörning i grundvattenkolumnen vilket kan orsaka uppgrumling av partiklar eller ökad avgång av VOC (se vidare [[beräkning av volym vatten i rör]]).

Viktigt att tänka på vid val av pump

En viktig aspekt som inte specifikt omnämnts ovan är pumputrustningens diameter. Det är förstås viktigt att bekräfta att vald pumputrustning passar i de grundvattenrör som planeras att provtas. Vidare är det viktigt att pumpen klarar förväntad lyfthöjd och att de ämnen som ska analyseras inte i anmärkningsvärd grad påverkas av vald pumpmetod.

Om ett kraftigt förorenat område ska provtas, med eller utan [[NAPL]] bör även risk för korskontaminering samt huruvida pumpen kan ta skada av föroreningsnivån tas med i beaktande vid val av pump. För vissa ämnen med väldigt låg rapporteringsgräns (och jämförvärden), t.ex. [[Särskilt om PFAS]], blir det extra viktigt att säkerställa att använd utrustning inte i sig, eller genom korskontaminering mellan prov, påverkar resultatet. Detta görs genom att säkerställa att utrustningen inte avger de ämnen som ska analyseras och genom rengöring av utrustningen mellan provpunkter. Replikat eller andre kontrollprover kan tas för att säkerställa kontamineringsnivåer i projekt där hög noggrannhet efterfrågas.

Eftersom det kan medföra problem att bryta provtagningsmetod under ett projekt kan det vara värt att fundera över kraven på provtagningens precision mot slutet tidigt i projektet. Byte av provtagningsmetod under projektets gång bör vara väl motiverat och genomtänkt, samt inte ske regelbundet.

Lyftpumpar

Med en lyftpump, (även kallad sugpump) utsätts vattnet i grundvattenröret för ett undertryck och sugs upp genom en slang till markytan. En fördel är att grundvattenröret kan sugas rent från material, t.ex silt och sand, med en sugpump. Den lämpar sig därför för rens- och omsättningspumpning. Den maximala lyfthöjden från grundvattenytan med en sådan pump är i teorin 10,4 m, men i praktiken ca 6-8 meter (ASTM 2013; ISO 2009) [1]. Eftersom vattnet utsätts för ett undertryck är risken stor att lättflyktiga ämnen avgår då flyktigheten ökar med minskat tryck. Även om US EPA som princip inte rekommenderar lyftpump för provtagning av flyktiga föroreningen så beskriver dom däremot i vägledningen för [[lågflödesprovtagning]] (US EPA Region I 2017) att en lyftpump kan användas om de beslut som ska fattas baserat på informationen tolererar en viss osäkerhet . Om t.ex. mycket små variationer (t.ex. halter nära ett beslutskriterium) kan påverka utfallet, eller där beslut har stora konsekvenser för projektets framdrift, så är det inte lämpligt. Den vanligaste typen av dessa typer av pumpar är peristaltiska pumpar, men det finns även miljöanpassade centrifugalpumpar som används i viss utsträckning.

Peristaltisk

Figur 1 visar hur den peristaltiska pumpen ”suger” eller ”lyfter” upp vatten genom att skapa ett undertryck.

Peristaltisk pump är den vanligaste typen av lyftpump som används i Sverige vid grundvattenprovtagning.

Den peristaltiska pumpen fungerar genom att en mjuk slang (vanligtvis silikon) fästs runt ett roterande huvud som trycker ihop slangen för att skapa ett undertryck som trycker/lyfter upp vattnet genom provtagningsslangen (vanligtvis PE-slang).

Att tänka på

För att undvika korskontaminering så bör slangen som används för provtagning i grundvattenrören bytas mellan varje rör, och vid upprepade provtagningar kan slangen lämnas i röret under en begränsad tid. Vid användning av peristaltisk pump är det viktigt att veta vilka krav på lyfthöjd som ställs samt om flyktiga föroreningar behöver analyseras. Vid provtagning av icke flyktiga ämnen är det viktigast att säkerställa att pumpen klarar av att pumpa vattnet från önskat djup. Vid provtagning av flyktiga ämnen kan en peristaltisk pump vara acceptabel om grundvattenytan är ytlig och förväntade halter är höga. Om djupet till grundvattenytan är stort, och halter nära åtgärdsmål kan effekten på vald provtagningsmetod vara stor. Eftersom det kan medföra problem att byta provtagningsmetod under ett projekt bör provtagningens krav på precision beaktas tidigt i projektet.

För- och nackdelar

+    Allmänt tillgänglig

+ Relativt billig

+ Låg risk för korskontaminering

+ Låg risk för igensättning av partiklar vid renspumpning

- Begränsad lyfthöjd

- Rekommenderas inte vid analys av [[flyktiga föroreningar]], men kan under vissa förutsättningar accepteras.

Tryckpumpar

Tryckpumpar placeras under vattenytan och trycker upp vattnet till markytan med kolv, membran, pumphjul, spiral eller gastryck. Fördelen med tryckpumpar är att lättflyktiga ämnen inte påverkas nämnvärt. En annan fördel är att pumpflödet ofta är högt och kan för vissa tryckpumpar regleras, vilket gör att de kan användas för både omsättningspumpning och provtagning. (SGF 2013). I detta kapitel beskrivs membranpumpar, men därutöver finns det en rad tryckpumpar som även de har reglerbart flöde och som generellt har en bättre lyfthöjd än lyftpumpar. De har i liknande för och nackdelar som nämns nedan, men för specifik info kontrollera med aktuell leverantör. För samtliga dränkbara pumpar behöver [[rengöring]] förutsatt att pumparna inte används dedikerat till ett och samma rör. Inför provtagning av [[PFAS]] är det viktigt att kontrollera allt material, inklusive dränkpumpar, så att dessa inte innehåller PFAS i någon del då det kan kontaminera provet.

Membranpump

Membranpumpar består av ett avlångt metallrör med blåsa inuti (ser ut som ett rör av mjuk plast) med backventiler högst upp och längst ner. När ingen gas finns i pumphuvudet är den nedre backventilen öppen och vattnet flödar in. När gas trycks ner genom en slang (enkom för gas) trycks blåsan ihop och vattnet drivs uppåt genom den andra slangen som används enkom för vatten. Processen upprepas växelvis och pumphastigheten regleras genom en styrenhet. Gasen som används är att driva pumpen är ofta kvävgas på tub, men även kompressorer för vanlig luft kan användas.

Figur 3 visar konstruktion och funktion av en membran pump (Solinst, 2019).

Att tänka på

Om du inte kan få gasflaskorna levererade till provtagningsplatsen är det viktigt att kontrollera att du kan transportera den volym gas du behöver. Utrustning för att rengöra pumpen mellan olika provtagningspunkter måste finnas med, och rengöringsmedel ska vara anpassat efter de typer av föroreningar som provtas.

För- och nackdelar

+    Klarar stora lyfthöjder

+    Begränsad gasavgång vid provtagning av VOC.

- Kräver separat gastub och reglerenhet

- Kan vid stora djup vara svårt att kalibrera flödet.

- Kräver mer material (gasslang och provtagningsslang)

- Dekontaminering inför provtagning av flera grundvattenrör kan vara tidskrävande

Skakpump

Skakpumpar, eller fotvalvspump, består av en styv slang med en backventil i nedre änden. Genom att rycka i slangen upp och ned lyfts vattnet upp till markytan. Skakpumpar klarar relativt stora lyfthöjder, i praktiken blir det väldigt tungt vid större djup än 60 m, (ISO 2009). Metoden är bra för flyktiga kolväten då vattnet inte utsätts för luft i grundvattenröret, däremot kan överföringen från slang till provkärl medföra omrörning av prov om inte slangen är lång nog för att kunna hållas still nere i kärlet vid pågående pumpning. Pumpen kan lämnas i röret till nästa provtagningstillfälle. På så sätt kan risken för korskontaminering minskas. (SGF 2013)

Att tänka på

Det finns en risk för uppgrumling av finpartiklar om skakpumpen går ner i botten av röret. Det är därför viktigt att vara noggrann med vilken djup som skakpumpen används på. Skakpumpar är manuella men som tillbehör finns maskindrivna pumpar. (SGF 2013) Pumpen är inte lämpligt för provtagning på specifika djup eller låg [[omsättningsvolym]], t.ex. [[lågflödesprovtagning]] då det medför omrörning av vattnet i kolumnen samt att det är svårt att hålla ett exakt flöde. Vid omsättning av stora volymer bör det noteras att skakpumpar av hårdare material (t.ex. stål) kan skada grundvattenrör i mjukare material (t.ex. HDPE). (ISO 2009)

För- och nackdelar

+    Billig och lätthanterlig metod

+    På grund av priset kan de användas dedikerat för en provpunkt, vilket minskar risken för korskontaminering

+    Med rätt försiktighetsåtgärder kan de vara lämpade för provtagning av flyktiga kolväten

  • Tung att manövrera vid stora djup och stora vattenvolymer

-     Svårt att få ett bestämt flöde

-     Kan skada grundvattenröret om pumpen är i metall och röret är i plast.

  • -Inte lämplig för lågflödesprovtagning eller provtagning på specifika djup
  • Kan orsaka ökad turbiditet i vattnet som provtas.

Bailer

Bailer är inte en pump i sig, men i vissa avseenden påminner den om [[skakpumpen]] i sin funktion. Den enklaste varianten är bara ett rör med botten utan backventil där vattnet rinner in i överkant på röret. Den vanligaste varianten har dock en backventil i botten av bailern och slutligen finns det några varianter med dubbla backventiler, både i topp och botten. Dessa kan fungera separat eller så är dom sammankopplade så att när bottenventilen stängs, stängs även toppventilen. Likt en skakpump medför en bailer omrörning i grundvattenkolumnen och kan medföra en hög turbiditet. Vidare kan specifikt provdjup är därmed svårt att definiera. Om grundvattenröret inte är helt rakt, eller om det är inklämt på något ställe, kan det vara svårt att nå rätt djup eller så kan bailern fastna i grundvattenröret. Bailern kan även vara tung att manövrera i förhållande till andra pumpar, speciellt vid stora djup och stora vattenvolymer, också i likhet med skakpumpen.

 Att tänka på

Det kan vara frestande att fästa tyngder på bailern ute i fält för den ska sjunka snabbare. I sådana fall ska endast vikter (och fästen) som dokumenterat inte kan bidra till kontaminering av grundvattnet användas. Det är även viktigt att vara medveten om att provtagning med bailer rör om grundvattnet i röret kraftigt vid provtagning. Vidare är det viktigt att snöret som används är fritt från de förorenande ämnen som ska analyseras samt att samma snöre inte används vid flera grundvattenrör.

För- och nackdelar

+    Enkel och billig metod

+    Kan användas dedikerat, minskar risken för korskontaminering

+    Enkelt sätt att observera och provta [[NAPL]]

  • Kan vara svårt att få ner bailern till rätt djup
  • Arbetsintensivt sätt att omsätta ett rör på stora mängder vatten
  • Inte lämplig för lågflödesprovtagning eller provtagning på specifika djup
  • Kan orsaka ökad turbiditet i vattnet som provtas.

Provtuttag utan pumpning/grundvattenrörsinstallation

Det finns även ett stort antal produkter som kan utta prov in-situ genom passiva provtagare och vissa typer av tillfälliga provtagningspunkter. Gemensamt för alla metoder som samlar in grundvattendata från tillfälliga provtagningspunkter är att det inte lämnas någon permanent installation efter sig som möjliggör upprepad provtagning. Metoderna för dessa kan dock variera kraftigt, allt från att prov uttas ur sonderingsstål efter viss omsättning till att vissa färdiga produkter används som medger passiv provtagning. Provtagning med vissa typer av tillfälliga grundvattenrör förutsätter omsättning och kan medföra hög turbiditet, medan färdiga system har ett filter inbyggt. Ett exempel på ett sådant system som provtar in-situ i tillfälliga provtagningspunkter är BAT-spetsar.

Provtagning ur tillfälligt provtagningspunkter

Provtagning kan ibland genomföras antingen genom att ett vanligt grundvattenrör installeras tillfälligt för provinsamling och sedan omedelbart avlägsnas, provtagning genom olika typer av sonderings-/borrstål eller i öppna borrhål. Dessa kan vara av nytta för att t.ex. skapa ett bredare dataunderlag för beslutsfattande i fält, eller för en initial screening för att besluta om var grundvattenrör ska installeras. Det kan också vara lämpligt om endast en provtagningsomgång ska genomföras och rören av någon anledning måste tas bort efter provtagning. Det finns ett antal produkter på marknaden med syfte att skapa tillfälliga provtagningsmöjligheter av grundvatten.

BAT-system är en typ av tillfälligt rör och består av en installerad provtagningsspets till vilken man ansluter ett provkärl. Provtagningen sker helt sluten vilket innebär att provkärlet är tillslutet hela vägen från provuttag till laboratoriet. Vid provtagningen förs en evakuerad provbehållare ned till filterspetsen som har installerats på önskat djup. Filterspetsen är förbundet med en rördel upp till markytan. Vid provtagningen monteras en evakuerad provbehållare in i en provtagare. I provtagaren finns en dubbelkanyl. Både filterspetsen och provbehållaren är tillslutet med ett septum. När provtagaren sänks ned till filterspetsen kommer dubbelkanylen att penetrera septat i filterspetsen och septat i provbehållaren. Vatten från filterspetsen tillförs på så vis provbehållaren (BAT Geosystems AB, 2020).

Provtagningen drivs av ett undertryck i provbehållaren (som skapats med en vakuumpump eller spruta) och av grundvattentrycket vid filterspetsens nivå. Innan provtagning behöver filterspetsen omsättas, det rekommenderas att filterspetsen töms på ca 20 ml (BAT Geosystems AB, 2007).

Att tänka på

Olika typer av tillfälliga grundvattenrör kan medge olika kvalitet i provets analysresultat.

Figur 4 visar konstruktionen av BAT-system (BAT Geosystems AB, 2020).

Om kvalitetskrav på provtagningen tillåter kan provtagningen genomföras utan omsättning då metoden används just som en grov inital screening. Däremot kan provtagningen komma att påverkas både genom att borrningen i sig mobiliserar tidigare bunden [[NAPL]] som efter uppumpning inte hade återkommit till borrpunkten samt rester från borrningen i form av borrvätska och ökad mobilisering av partiklar. Eftersom provtagning i borrpunkten inte kan upprepas kan det vara svårt att skilja på denna typen av [[NAPL]] och mobil NAPL (ITRC 2018; Payne 2008). Även metaller och andra grundämnen kan frigöras vid borrning och ge högre halter i provet än vad som finns löst i omgivande grundvatten. Vidare kan det vid kraftig pumpning eller om matrisen innehåller stora mängder fint material, vara väldigt hög turbiditet i vattnet.

För BAT-spetsar specifikt så kan tidsåtgången varierar mycket beroende på jordens genomsläpplighet (från några minuter för en genomsläpplig jord till flera timmar för en tät jord) samt vattenmättnadsgraden vid filterspetsens nivå. Vidare begränsas provvolymen av provbehållaren. Önskas större volymer behöver proceduren upprepas. Det finns även olika storlekar på provbehållaren, som standard är provbehållaren 35 ml, men BAT-systemen kan anpassas för större volymer till exempel 200, 500 och 1000ml (BAT Geosystems AB, 2020). Metoden innebär hantering av kanyler vilket är förenat med arbetsmiljörisker som behöver beaktas.

För- och nackdelar

Generellt

+    Kan vara en snabb och billig metod för initial screening

+    Liten risk för korskontaminering

  • Går inte att reproducera
  • Risk för hög turbiditet beroende på metod
  • Annars bunden NAPL kan påträffas efter borrning

BAT-spetsar

+ Särskilt lämpad för grundvattenprovtagning i jordar med låg genomsläpplighet då en mycket liten volym behövs

+ Provtagning på stora djup är möjlig

  • Små provtagningsvolymer
  • Provet utsätts för vakuum vilket gör metoden mindre lämplig för flyktiga ämnen
  • Kan ta lång tid då tidsåtgången för erhållande av grundvatten är beroende av genomsläppligheten hos den aktuella jorden

Placering av intag

Var i grundvattenröret intaget på pumpen eller slangen placeras kan ha stor påverkan på det prov som uttas. Intaget på pumpen, eller nedersta änden av slangen, ska, om inte synnerliga skäl finns, placeras inom filtrets längd. Större variationer i föroreningshalter längs med filtrets längd är vanligare för ett rör med långt filter (3 - 5 m) än för rör med kortare filter (0,5 m - 1 m). Vikten av en medveten och korrekt placering blir viktigare då rörsektionen är lång och/eller då provtagningsmetoder med låg eller ingen omsättning används. Anledningen är att det vid låga flöden kan bildas laminära flöden i grundvattenkolumnen och att det då enbart kommer vatten till provtagaren från skikt i markprofilen med högre hydraulisk konduktivitet medan vattnet över och under intagspunkten står still. När omsättningsmetoder som [[omsätter flera rörvolymer]] används sker en större omblandning, framför allt om stora förändringar i grundvattenytan sker under omsättning. För vidare detaljer se ISO 5667-11.

Att tänka på

Om föroreningen misstänks återfinnas på ett specifikt och begränsat djup är det viktigt att placera intaget vid det djupet och minimera omblandning i grundvattenröret. Provtagning av ett specifikt djup sker bäst genom att använda begränsade filtersektioner eller med [[tryckmanschetter]]. Om grundvattenrören redan är installerade med längre filtersektioner än vad som är önskvärt kan provtagningsdjupet begränsas till viss del genom att använda omsättningsmetoder som kräver låg eller ingen omsättning eller avgränsa provtagningsdjupet med [[tryckmanschetter]]. Viktigt dock att komma ihåg att grundvattnet kan röra sig även i omkringliggande filterssand och att metoder med låg omsättning är att föredra även om [[tryckmanschetter]] används.

Omsättning

En vanlig metod för att säkerställa att insamlat prov är representativt för förhållandena i akviferen är att röret omsätts till dess ett förutbestämt krav uppnåtts. Det kan vara t.ex. att ett antal rörvolymer pumpas upp ([[volymbaserad omsättning]]) eller att grundvatten pumpas upp till dess att [[fältparametrar]] påvisar stabila förhållanden ([[stabiliseringsbaserad omsättning]]). Det finns även [[passiva provtagare]] som inte kräver någon omsättning, dessa omnämns bara i korthet.

Volymbaserad

En vanlig tumregel är att motsvarande och vanligtvis sker omsättningen med ett något högre flöde än vid [[provtagningen]] men lägre flöde än vid [[renspumpningen]]. Hur stor volym som garanterar en fullständig omsättning av vattnet i hela grundvattenrörsinstallationen (inklusive filtersand) varierar dock, vissa rapporterar att upp till 5 – 10 gånger rörvolymen måste omsättas för att akviferens vatten ska provtas (ASTM 2013), medan den sedan mitten av 1990-talet (Nielsen 2006; Puls and Barcelona 1996) varit känt att med väldigt försiktig omsättning kan ett representativt prov erhållas med endast mycket små volymer omsatt ([[lågflödesprovtagning]]).

Nielsen återger en sammanfattning av studier genomförda på 1990-talet som visar på hur volymbaserad pumpning kan påverka grundvattenrörets negativt, b.la. genom;

  • lägre reproducerbarhet på analysresultat av insamlade grundvattenprov
  • grundvattenytan sänks ner och exponerar reaktiva mineral tidigare under helt anaeroba förhållanden som orsakar utfällningar som kan sätta igen filtersektionen; eller
  • mobilisering av fint material, som efter upprepade provtagningar kan leda till förhöjd turbiditet vilket i sin tur medföra att uppmätta metallhalter är högre än vad som egentligen förekommer i akviferen. (Nielsen 2006)

Volymbaserade omsättningsmetoder används dock fortsatt, men det är viktigt att vara medveten om kritiken som finns mot metoden och göra en bedömning huruvida syftet med undersökningen kan uppnås med använd metod.

Beräkning av volym vatten i rör

Beräkning av volymen vatten i ett grundvattenrör (grundvattenkolumnen) är i princip som att beräkna volymen på en cylinder och kan beräknas på två sätt. Antingen beräknas volymen vatten enbart i grundvattenröret (innerdiametern av installerat rör används som diameter), eller så räknas volymen vatten i hela installationen (ytterdiametern på borren som användes för installationen av grundvattenröret) men då används oftast enbart filterlängden. I ISO:s vägledning (ISO 2009), användas endast ytterdiametern på borren för beräkning av rörets volym tillsammans med filterlängden som höjd, och ingen hänsyn tas till vattendjupet i brunnen. För ett rör med 50 mm innerdiameter installerat i ett borrhål med 100 mm i diameter så är volymen vatten per meter i röret ca 2 L och volymen vatten i filtersanden ca 6 L. Enligt ASTM och Nielsen beräknas grundvattenrörets volymen antingen genom vattendjupet i grundvattenröret (filter plus rör), dvs rörets innerdiameter, eller så kan också volymen vatten i filtersanden läggas till (ASTM 2013; Nielsen 2006)

Huruvida rörets innerdiameter eller borrhålets ytterdiameter är lämpligast varierar således mellan olika vägledningar. Några faktorer som kan beaktas för att fatta bättre beslut inkluderar;

Tips! Om alla dimensioner vid beräkningen är i dm erhålls volymen i dm3, eller liter.

För- och nackdelar

+    Enkel metod att komma överens om med tillsynsmyndighet eller kund.

  • Omsättning av en specifik rörvolym garanterar inte nödvändigtvis att röret är tömt på stagnant vatten.
  • Kan generera stora mängder förorenat vatten som behöver omhändertas
  • Kan skapa osäkra analysresultat med låg reproducerbarhet

Stabiliseringsbaserad

Stabiliseringsbaserad omsättning (brunnskonditionering) går ut på att grundvatten pumpas till dess att ett utvalt antal fältparametrar (pH, konduktivitet, oxidations-reduktionpotential, temperatur och turbiditet) uppnått vissa kriterier (dvs. stabiliserats). En välkänd stabiliseringsbaserad omsättningsmetod är s.k. lågflödesprovtagning; low flow eller low stress purging. Metoden finns översiktligt beskriven nedan samt i detalj i externt referensmaterial (ASTM 2005; Puls and Barcelona 1996; US EPA Region I 2017).

Lågflödesprovtagning

Fördelar med lågflödesprovtagning (ASTM 2005; Puls and Barcelona 1996; US EPA Region I 2017) är att volymen vatten som måste omsättas kan reduceras (framför allt för djupa rör med mycket vatten), liten omrörning i grundvattenkolumnen, mätning av fältparametrar är integrerat i metoden och att det är högre sannolikhet att insamlat prov representerar grundvattnet i rörets närområde.

Lågflödesprovtagning kan genomföras med alla typer av pumpar som kan hålla en stabil flödeshastighet, vanligen ca 0,05 – 0,5 L/min, men upp till 1 L/min accepteras. Grundvattenytan ska helst inte sjunka med mer än 0,1 m under hela pumpningen, även om det inte är ett krav. Detta då det indikerar att ett inflöde inte pågår (detta är dock inte alltid möjligt, utan platsspecifika bedömningar behöver göras i förhållande till provtagnings syfte och kvalitetskrav). Vattnet pumpas direkt in i en flödescell där fältparametrar kan mätas, och sen i hink. Ibland kan ytterligare mätutrustningar kopplas på efter flödescellen. Anteckningar om djup till grundvatten görs ungefär varje 3 – 10 min, beroende på pumphastighet och storleken på flödescellen. En tumregel är att vattnet i flödescellen ska ha omsatts minst en gång mellan varje avläsning. En flödescell om 500 mL och en pumphastighet på 100 ml/min medför alltså att avläsningar kan utföras ungefär var 5:e minut. Längre tid mellan avläsningar medför generellt mer tid per rör.

Avläsningar av fältparametrarna genomförs till dess att tre på varandra efterföljande läsningar för samtliga parametrar faller inom acceptabel variation, exklusive de tre första läsningarna. Den acceptabla variationen är olika för olika parametrar, och finns definierade i referenserna. (ASTM 2005; Puls and Barcelona 1996; US EPA Region I 2017).

Observera att flödescellen ska alltid kopplas från innan prov insamlas för att minska risk för korskontaminering.

Att tänka på

Ibland kan ta lång tid för fältparametrarna att stabiliseras och/eller att grundvattenytan sänks av på ett oregelbundet sätt eller på ett sätt som tyder på begränsat eller inget återflöde, därför kan det vara viktigt att bestämma stoppkriterier redan innan fältarbetet påbörjas. Beroende på syftet med provtagningen kan det innebära att prov insamlas oavsett, eller att prov inte insamlas.

För- och nackdelar

+    Högre reproducerbarhet

+    Mindre avfall (grundvatten)

+    Bra för grundvattenrör med lågt tillflöde

  • Kräver mer beslutsfattande i fält
  • Kräver mer utrustning inklusive kalibrering etc
  • Kan vara mer tidskrävande beroende på förutsättningar, t.ex. val av utrustning och grundvattenrörets egenskaper.

Passiva provtagare

Vid passiv provtagning ligger provtagaren i vattnet under en tidsperiod, t ex några veckor, och de aktuella ämnena i vattnet binds till provtagaren. Provtagningsmetoderna baseras på diffusion, dvs. en koncentrationsskillnad mellan provtagaren och omgivande medium som utjämnas över tid. Exponeringstiden (den tiden provtagaren behöver vara installerad) är beroende av koncentrationen i grundvattnet och det finns risk att vissa provtagare mättas om de lämnas i för länge i kraftigt förorenat grundvatten.

Det finns flera metoder för passiv provtagning och vanligen behövs olika provtagare beroende på vilka ämnen som önskas undersökas. Provtagning med passiv provtagare ger inte samma resultat som konventionella provtagningsmetoder, och det är viktigt att i förväg ta reda på om resultaten kan bedömas med tänkta bedömningsgrunder. (SGF 2013) Bland passivprovtagarna finns det både produkter som bara mäter halt i grundvattnet men också vissa som även kan mäta grundvattnets flödeshastighet och indikera grundvattnets flödesriktning (Flux meters).

För vägledning om passiv provtagning hänvisas även till SIS Vattenundersökningar, provtagning. (Clu-in 2019; Nielsen 2006; SIS 2011)

Tryckmanschetter

Tryckmanschetter kan installeras separat eller med en pump integrerat, de förs ner till ett bestämt djup där de expanderas för att täta av en sektion i grundvattenröret och kan även vid borrning i berg för att provta från avgränsade sprickzoner.

Att tänka på

Det är viktigt att vara väl bekant med installationen av grundvattenröret vid provtagning med packers för att uppnå önskat resultat. Om en begränsad provtagningsnivå inom en lång filtersektion avgränsas med packers kan provet ändå ”kontamineras” med vatten från ovanliggande grundvatten genom filtersanden.

För- och nackdelar

+    Prov kan insamlas med större precision från ett välavgränsat djup

+    Kan reducera volymen vatten som behöver omsättas i djupa rör om en [[volymbaserad]] omsättningsmetod används

-     Mer utrustning än t.ex. bara lågflödesprovtagning

-     Om allt för kraftig omsättning utförs och filtersektionen är lång, kan vatten från andra delar av grundvattenröret ”kontaminera” provet.

7.4            Att tänka på vid val av omsättningsmetod

Ju kraftigare omrörning under omsättning, desto större antal rörvolymer förväntas behöva omsättas innan representativa förhållanden erhålls. Omrörning kan skapas både av själva omsättningen, men också av nedsänkningen av pumpen eller provtagaren (t.ex bailer) genom grundvattenkolumnen.

Om stora mängder sediment finns i grundvattenröret kan det vara lämpligt att överväga att genomföra en ny [[Renspumpning]].

Om grundvattenytan sänks under filtersektionens överdel går det inte att provta ett specifikt djup inom filtersektionen (ISO 2009). Om grundvattenytan inte tillåts stiga till över filtrets överdel innan provtagning kan provets representativitet inte garanteras.

Oavsett omsättningsmetod är rörets volym nästan alltid av vikt, det är viktigt att redan på förhand bestämma hur rörets volym lämpligen beräknas i fält.

Fältparametrar

Tryckförändringen som sker på grundvattnet i och med att det pumpas upp till ytan medför vissa förändringar i grundvattnets kemiska sammansättning. Information till vilken grad påverkan ske kan beskrivas samtliga fältparametrar mäts samtidigt i en flödescell som är direkt kopplad till en pump. Även om flödescell är det bästa sättet att mäta fältparametrar på kan mindre känsliga parametrar mätas i ett kärl med uppsamlat vatten, t.ex. pH, temperatur och elektrisk konduktivitet. Osäkerheterna med insamlade fältparametrar ökar om fältmätningar görs i ett öppet kärl eller byte av prober för olika parametrar görs i flödescellen. Även om fältparametrarna är insamlade under optimala förhållanden är osäkerheten i en enskild analys av fältparametrar relativt hög. Vid upprepad provtagning över tid, och tillsammans med annan information, kan de dock bidra med värdefull information om grundvattnet samt på vattenprovets representativet. Om en stabiliseringsbaserad omsättningsmetod används mäts fältparametrar per automatik.

Vanligtvis insamlas fältparametrarna temperatur (Temp), pH, oxidations-redoxpotential (ORP), löst syre (dissolved oxygen; DO), specifik elektrisk konduktivitet (EC) och ibland även turbiditet (Turb).

Temperatur: Övriga fältparametrar påverkas mer eller mindre av temperaturen och den ska alltid noteras och mätas i °C. Skulle temperaturen variera kraftigt kan det vara indikation på att stora volymer vatten trängt in i röret som inte härrör från akviferen som avses provtas.

pH: Viktigt för att bedöma speciering av metaller samt förutsättningar för mikrobiell nedbrytning. Mäts i standard pH-enhet.

ORP (oxidations- reduktionspotential: Viktigt för att bedöma speciering av metaller samt förutsättningar för mikrobiell nedbrytning. Mäts i eV. Viktigt att komma ihåg att ORP som mäts i fält inte är direkt jämförbar med reduktionspotentialen Eh (också mV) som används i t.ex. [[pourbaix diagram]]. Vanligtvis skiljer det sig kring 200 mV. Gratis Eh-ORP konvertingsverktyg finns online.

DO (Löst syre): Viktigt för att bedöma speciering av metaller samt förutsättningar för mikrobiell nedbrytning, DO är känsligare för introduktion av syre i det provtagna vattnet, därför är det inte ovanligt att se halter DO som tyder på aeroba förhållanden samtidigt som ORP tyder på anaeroba förhållanden. Anges ofta som mättnadsgrad i %, men kan även anges som mg/L.

EC (elektrisk konduktivitet): Ett mått på vattnets förmåga att leda elektricitet. Indikerar mängd joner, t.ex. Cl-, som b.la. kan påvisa saltvatteninträngning eller plym av klorerade kolväten. Mäts i µS/cm. Det är viktigt att notera om det är EC eller specifik EC som uppmäts i fält. EC är den konduktivitet som uppmäts, medan specifik EC är konverterad till EC vid 25 grader C.

Turbiditet: Hög turbiditet kan vara en indikation på att grundvattnet inte är tillräckligt omsatt, att det är lite vatten i röret, att omsättningen varit för kraftig eller ett tecken på att filtersanden inte är jämnt fördelad runt röret och att finare material från jordmatrisen tränger in i röret. Om lågflödesmetoden används strikt t.ex. ska turbiditeten vara under 10 NTU.

För- och nackdelar

+ Ger viktig information om vattnets egenskaper

+ Kan tillsammans med annan information bygga en robust konceptuell modell

- Felaktiga slutsatser kan förhastat dras på osäkra fältmätningar

Att tänka på

Mät fältparametrarna så nära pumpen som möjligt, vid användning av flödescell tänk på att isolera flödescellen om det råder lufttemperaturer som kraftigt avviker från grundvattnets temperatur samt att skydda uppsättning från direkt och kraftigt solljus.

Insamling, transport och analys av prov

Om [[volymbaserad omsättning]] använts bör pumphastigheten sänkas till en lägre hastighet vid provtagning för att undvika att provet syresätts. Grundvattnet ska överföras under lugna kontrollerade förhållanden till avsett provkärl. Tecken på att flödeshastigheten är för hög inkluderar bubblor i vattnet, slangen skakar/vibrerar och/eller vattnet rinner så fort att det är svårt att kontrollerat få ner vattnet i provkärlet. Vid [[lågflödesprovtagning]] ska flödeshastigheten aldrig förändras inför provtagning.

Själva insamlingen av provet ska, som nämnts ovan, alltid göras så nära akviferen som möjligt. För grundvattenprovtagning med omsättning och uppumpning sker det vid den punkt där grundvattnet når ytan. Flödecell och annan mätutrustning ska alltid frånkopplas först. För passiva provtagare försvinner detta problem då provtagaren oftast skickas till labb utan vidare bearbetning i fält.

Om prov behöver filtreras ska det göras så snart som möjligt efter provets insamling, speciellt om det filtrerade provet ska analysers för lösta metaller. Filtrerade metallprover kan även konserveras med syra för att förhindra utfällning i provkärlet. Om filtrering sker på labb ökar sannolikheten att provets kemi förändras, och därmed specieringen av metaller. Prov som ska analyseras för flyktiga ämnen ska aldrig filtreras.

Proven insamlas i provkärl från laboratoriet som har erhållits för ändamålet, och förvaras mörkt och svalt till dess de når labbet. Transport av prov ska i största möjliga mån utföras så proven inkommer till laboratoriet innan kylmediet i väskan tappar sin funktion, dvs undvik att skicka prov på fredagar om det inte kan garanteras att proven levereras innan helg.

Analys av sparade prover som utförs efter laboratoriets angivna tidsramar (hold time) ska i största möjliga mån undvikas då resultatet inte är tillförlitligt. Om ett projekt önskar analysera sparade prover bör en avstämning alltid göras med labbet först huruvida de kan analysera så prov som förvarats en tid, och vilken osäkerhet det innebär för analyssvaren.

Rengöring

All utrustning som återanvänds mellan rör, och mellan projekt och som kommer i kontakt med det vatten som ska provtas, måste rengöras mellan provtagningspunkter. Detta görs vanligtvis genom att utrustningen tvättas med någon form av diskmedel lämplig för ändamålet och sedan sköljs med ljummet vatten och torkas. Men det kan också inkludera olika varianter av mekanisk rengöring (torka/skrubba) eller mer avancerade former av behandling med ånga eller syror.

Att tänka på

Innanmätet av en utrustning är alltid svårare att dekontaminera än den yttre delen.

För att bekräfta att rengöringen är tillräcklig kan blankprov på utrustning insamlas. Det görs genom att vatten som är garanterat fritt från de förorenande ämnena av intresse, sköljer av eller passerar genom samma utrustning. Vattnet samlas upp direkt i samma typ av provkärl som används för att ta de ordinarie proverna. Analysresultaten av blankproverna ska då inte innehålla de aktuella föroreningarna om dekontamineringen är lyckad. Om prov ska tas på rensvatten från utrustning så kan inte tratt användas, då detektionen som inte härrör från använd utrustning kan påträffas i rengöringsblanken. Blankprov på utrustning och andra kvalitetsprov finns vidare beskrivna i [[kvalitetsprov]] samt externt referensmaterial (ISO 2009; Nielsen 2006).

Utöver korskontaminering genom utrustning är det viktigt att byta handskar mellan varje provtagningspunkter, rengöra all provtagningsutrustning inklusive borrigg och spadar m.m. på lämpligt sätt. Nivån på rengöringen avgörs av kvalitetskrav inom undersökningen, men som ett minimum ska en mekanisk rengöring (fysiskt avlägsna genom att torka av) mellan provpunkterna genomföras.

Särskilda fall

Om röret går torrt

Enligt ASTM så ska röret inte under några som helst omständigheter tillåtas gå torrt. ISO beskriver inget alternativ där röret går torrt, men beskriver ett scenario där grundvattenytan sjunker kraftigt under filtersektionen överkant (pumphastighet är större än återflödet till röret). ISO anger dock att prov insamlade under dessa förhållanden alltid kommer vara ett medelvärde för hela filtersektionen oavsett var intaget sitter eller pumphastighet vid provtagning. Baserat Nielsens reservationer [[ovan]] bör det dock undvikas att grundvattenröret går torrt. Om röret går torrt trots att geologin tyder på att grundvattentillströmningen borde vara högre kan det vara lämpligt att överväga att [[renspumpning]] sker på nytt, särskilt om det uppstod problem med att erhålla klart vatten vid renspumpningen eller andra tecken på en suboptimal [[renspumpning]].

Poly- och perfluorerade ämnen (PFAS)

Vid provtagning av PFAS krävs särskilda säkerhetsåtgärder eftersom rapporteringsgränser och riktvärden är mycket låga (ng/L) och innefattar hela kedjan från installation av grundvattenrör till försändelse till labb. PFAS är vanligt förekommande i en rad material inklusive och möjliga källor inkluderar;

  • Borriggen (o-ringar, smörjmedel m.m.).
  • Smörjmedel/tätningar som används i grundvattenrörets gängning (om något används).
  • Vatten som används som borrvätska/kylmedium.
  • Olika hudvårdsprodukter (solskyddsfaktor, hudkrämer).
  • Fett- och vattenavstötande behandlingsmedel på fältkläder.
  • Vattenavstötande papper och vissa pennor som används för fältanteckningar.
  • Vissa pumpar kan innehålla detaljer som innehåller PFAS
  • Kylväskor och kylklampar från labb kan ha använts för transport av prov med höga halter PFAS.

Det finns idag ingen komplett, officiell, lista att hänvisa till på vilka material som ska undvikas. Därför är det viktigt att projektets beslutsfattare säkerställer att provtagningsförfarandet identifierar vilka material som kommer användas samt kontrollerar med tillverkare huruvida det kan innehålla spår av PFAS, i den grad nödvändigt undviker sådant material eller skyddar proven genom att förvara/transportera dessa i PFAS-fria påsar. För provtagning av PFAS finn mycket goda skäl att komplettera sin provtagning med transportblankprov samt rengöringsblankprov för att styrka att korskontaminering inte skett, även om provtagningen i övrigt ej är i enlighet med certifierad provtagning.

Non-Aqueous Phase Liquids (NAPLs)

Om [[NAPL]] påträffas i grundvattenröret är viktigt att notera det i fältprotokollet och hänsyn bör tas till att analysresultaten inte nödvändigtvis representerar den lösta halten i akviferen, speciellt om en [[volymbaserad]] omsättningsmetod använts.

Det bör även noteras att vid kraftig omrörning i jord, t.ex. borrning och framförallt provgropsgrävning, kan [[NAPL]] som tidigare varit hårt bundet i små porer i jorden mobiliseras (Payne 2008). Därför är det inte ovanligt att NAPL påträffas vid [[RENSPUMPNING]] eller första grundvattenprovtagningen för att sedan försvinna. Om NAPL återkommer i grundvattenröret är det sannolikt vad som kallas recoverable (ungefär pumpbar) eller mobil NAPL, för mer info se ITRC:s vägledning (ITRC 2018)

Att tänka på

Det är ytterst sällan som den uppmätta tjockleken av NAPL i grundvattenröret motsvarar tjockleken av NAPL i omkringliggande grundvatten eller jordprofil. NAPL kan förekomma i marken utan att det syns i grundvattenröret, eller vara tunnare i omkringliggande mark än vad som uppmäts i grundvattenröret. Den enda slutsats som vanligen kan dras genom mätning av NAPL tjocklek i grundvattenrör är att om NAPL påträffas i grundvattenröret så finns det i omkringliggande mark. Detta beror på en lång rad faktorer inklusive grundvattenfluktuationer, kornstorleksfördelning, porositet för att nämna några. För stöd i att tolka NAPL i formationen hänvisas för tillfället till ITRC:s vägledningar kring LNAPL (ITRC 2018) och DNAPL (ITRC 2015).

Provtagning ur provgrop/schakt

Grundvattenprov kan insamlas ur en provgrop men enbart om kvalitén förväntas kunna uppfylla syftet med provtagningen. Provtagning ur provgrop är främst lämpat för att karaktärisera länsvatten inför hantering i samband med schaktsanering.

Installation av grundvattenrör i provgrop ska undvikas i det längsta (ISO 2009), och om så görs ska data tolkas med stor försiktighet. Detta beror dels på att provgropen ofta stör jordmatrisen och kan medföra ökad infiltration jämfört med omgivande jord. Det kan även jämföras med hur [[volymen på ett grundvattenrör]] beräknas baserat på hela borrhålet, där provgropen kan ses som filtersanden.

Att tänka på

Om provtagning ur provgrop genomförs bör det tolkas som ett omblandat prov, och eventuell [[NAPL]] behövs tolkas med försiktighet. Det bör grundligt redogöras för i rapporten vad provet bedöms representera för vatten och huruvida uppmätta halter bedöms representera grundvattnet i stort. Grundvattenrör ska endast under mycket särskilda förutsättningar, och där det är väl motiverat, installeras i provgrop.

För och nackdelar

+    Snabb och billig metod

- Stora osäkerheter kopplade till analysresultat vilket leder till begränsad användning av analysresultat.

Referenser

ASTM. 2005. “Standard Practice for Low-Flow Purging and Sampling for Wells and Devices Used for Ground-Water Quality Investigations.”

ASTM. 2013. Standard Guide for Sampling Ground-Water Monitoring Wells.

Clu-in. 2019. “Passive Samples.” Retrieved June 30, 2019 (https://clu-in.org/characterization/technologies/default.focus/sec/Passive_%28no_purge%29_Samplers/cat/Overview/).

ISO. 2009. ISO 5667-11 Water Quality - Sampling Part 11: Guidance on Sampling of Groundwaters.

ITRC. 2015. “Integrated DNAPL Site Characterization and Tools Selection.” Retrieved (www.itrcweb.org/DNAPL-ISC_tools-selection).

ITRC. 2018. “LNAPL Site Management: LCSM Evolution, Decision Process, and Remedial Technologies.” Retrieved (https://lnapl-3.itrcweb.org).

Nielsen, D. M. 2006. “Practical Handbook of Environmental Site Characterization and Ground-Water Montioring, 2nd Ed.”

Payne, F. C. .. 2008. Remediation Hydraulics.

Puls, R. W. and M. J. Barcelona. 1996. “Low-Flow (Minimal Drawdown) Ground-Water Sampling Procedures.” 1–38.

SGF. 2013. Fälthandbok: Undersökningar Av Förorenade Områden Rapport 2:2013.

SIS. 2011. Vattenundersökningar – Provtagning – Del 23: Vägledning Om Passiv Provtagning i Ytvatten, ISO 5667-23:2011.

US EPA Region I. 2017. Low Stress (Low Flow) Purging and Sampling Procedure for the Collections of Groundwater Samples from Monitoring Wells Version 4.

 

[1] Vid 1 atm (atomsfär) blir vattnet ”för tungt” för pumpen att klara av att pumpa upp med det motstånd som det atmosfäriska trycket från omgivande luft utgör på vattenpelare. Detta beror dock på lufttryck, höjd över havet och vattnets densitet. I teorin motsvarar det ca 10,4 m i normala fall förutsatt att pumpen kan skapa ett vacuum. I praktiken blir det dock något lägre.