Iterativt arbetssätt

När provtagningen är utförd kan resultatet från undersökningen komma att bekräfta delar i den konceptuella modellen och kräva att andra delar omformuleras helt eller delvis. Resultatet från en första initial undersökning leder ofta till nya frågeställningar som ofta föranleder vidare undersökningar.

Med de nya frågeställningarna behöver ofta övriga steg i processen ovan ses över;

  • Hur fångar vi dessa nya frågeställningar i ett syfte för den nya undersökningen?
  • Medför de nya frågeställningarna att nya kompetensområden kopplas in? T.ex. har föroreningen spridits till en annan matris?
  • Behöver avgränsningen till projektet förändras?
  • Medför de nya frågeställningarna ett annat databehov eller annan kvalitetsnivå?

Nya frågeställningar medför alltid att en ny syftesformulering behöver definieras för den nya undersökningen och en ny provtagningsstrategi och en ny provtagningsplan behöver upprättas,. Däremot behöver förändring av de övergripande målen inte alltid genomföras.

Även om efterföljande faser alltid ska finnas med i projektets planering redan från start bör projektet inte gå vidare in i en riskbedömning eller än mindre åtgärdsutredning förrän det är känt vilka risker som ska utvärderas, dvs den konceptuella modellen är robust. Det finns annars en risk att okända spridningsvägar eller andra risker inte alls har identifierats. Den konceptuella modellen kommer förstås att följa projektet hela vägen genom riskbedömning och -värdering, åtgärdsutredning och åtgärd. Undersöknings- och utredningsfasen kan lämnas när syftet med projektet är uppnått vilket vanligen innebär att alla rimligen identifierbara källor, spridnings- och exponeringsvägar beskrivits och att kvarvarande osäkerheter inte bedöms medföra oacceptabla osäkerheter för efterföljande faser.