Antimon

Inledning

Antimon är en ovanlig metall och i Sverige förekommer grundämnet i stort sett enbart bundet till svavel i föreningar med bly, koppar och silver och kallas för sulfosalter (https://www.sgu.se/ 2021) . Ett av de viktigaste silvermineralen i Sverige är sulfosaltet tetrahedrit som innehåller antimon. Det har visats att antropogen spridning av antimon inleddes redan under antiken, t ex. användes mineralet Stibnit, som gett upphov till den kemiska förkortningen Sb, som svart smink av antikens kvinnor. Sedan i samband, med den kolanvändning som kännetecknar den tidiga industrialismen, ökade spridningen av antimon till luft och mark (Sternbeck 2002)
Det viktigaste användningsområdet är som flamskyddande medel. Grundämnet och dess föreningar används även i batterier, plast, gummi, glas, papper och färg. Dess begränsade ledande egenskaper gör att antimon har fått en växande betydelse inom halvledartekniken. Små mängder av antimon används också i legeringar för att förstärka vissa egenskaper, som ökad hårdhet eller styvhet.
Av det antimon som släpps ut via reningsverk fastläggs antagligen cirka 50% i avloppsslam och 50% avgår till recipient. Sill/strömming har låga halter runt Sveriges kuster.1
Den globala nyproduktionen och användningen av antimon har ökat starkt under 1900-talet, särskilt under de senaste 30–40 åren, och är betydligt större än för t.ex. arsenik och kadmium. Samtidigt minskar återvinningsgraden av antimon.


Egenskaper

Fysikaliska och kemiska egenskaper
Antimon är en halvmetall och liknar arsenik både kemiskt och toxikologiskt. Den är en silvervit spröd, smältbar metall med dålig elektrisk- och värmeledningsförmåga. Densiteten är 6697kg/m3, smältpunkten 631◦C och kokpunkten 1635◦C. Antimon förekommer i två oxidationstal i naturen, Sb(III) och Sb(V), där Sb(V) är den stabila formen i aeroba miljöer. I bägge oxidationstillstånden förekommer antimon i molekyler som är relativt icke-polära vilket gör att det har lång residenstid i den akvatiska miljön. Antimon bioackumuleras inte i samma utsträckning som exempelvis arsenik.2 Antimonat adsorberas till viss del till Fe- och Al-oxider då pH < 7. Antimon(III) adsorberas sannolikt svagt till Fe- och Al-oxider, och som mest vid höga pH-värden. Vid anaeroba förhållanden kan båda antimonformerna reagera med sulfid, och bilda olika typer av komplex och utfällningar. Vid mycket höga koncentrationer antimonat (t.ex.markvatten i skjutbanor) kan kalciumantimonat, Ca[Sb(OH)6]2, fällas ut. Sammantaget gör detta att Sb kan bindas till viss del i jorden under syresatta förhållanden och då pH< 7. Under

 

övriga förhållanden är Sb lättlösligt.

 

Fyllningsmassor

Partikelbundna föroreningar i fyllnadsmassor har ofta stor haltvariation både i sidled och i djupled då äldre utfyllnader oftast gjordes med för dagen tillgängliga massor med rätt geotekniska egenskaper men med mindre hänsyn till innehållet av farliga ämnen. Provtagning av fyllnadsmassor bör därför provtas systematiskt i tredimensionella rutnät både i sidled och djupled. Underliggande ostörda jordlager (torrskorpelera, tät lera, morän, sand) bör aldrig ingå i samma jordprov som den ovanliggande påverkade jordmassan.