PFAS - Undersökningar

Details

Last Updated: Friday, 15 September 2023 17:33

Published: Monday, 24 April 2023 18:54

Planering av undersökning med avseende på PFAS. 

I detta avsnitt beskrivs ämnesspecifika frågor som bör beaktas vid planering av undersökningar med avseende på PFAS. För generell planering av undersökningar se här.

Fördelning i jord, grundvatten, ytvatten och luft

PFAS som spills på marken i form av vätskeblandningar (exempelvis släckvätska) eller urlakas från avfall, kommer både binda till jord och spridas löst i vatten till grundvatten och ytvatten. Eftersom olika PFAS har olika fysikalisk-kemiska egenskaper kommer det att finnas skillnad i hur olika PFAS fördelas i jord och vatten. PFAS förväntas dock inte förekomma i betydande koncentration i porluft (Regionernes Videncenter for Miljø og Ressourcer, 2022).

PFAS kan förväntas återfinnas i både mark och grundvatten, men kommer i undersökningar främst att påträffas i vattenfasen. Beroende på källan till föroreningen kan sammansättningen av olika PFAS i jorden skilja sig från sammansättningen i grundvatten och nedströms källan. Jorden kan innehålla mindre rörliga PFAS som binder till jorden och sköljs ut långsamt. Speciellt PFAS med längre kolkedjor (>C6/7) kan förväntas ha relativt höga fördelningskoefficienter mellan jord och porvatten och kommer att binda till jordmatrisen. PFAS med kortare fluorerade kolkedjor har lägre fördelningskoefficienter mellan jord och porvatten än kortare PFAS vilket gör att dessa PFAS kan förväntas vara relativt rörliga i mark- och grundvattenmiljön.

PFAS med längre kolkedjor kommer långsamt att lakas ut med en betydande fördröjning i förhållande till. På grund av retardation kommer PFAS-sammansättningen längs med föroreningsplymens längd att förändras och gå mot en högre andel av de mer rörliga PFAS med kort kolkedja i plymfronten. I plymen kan prekursorer även omvandlas till mindre och mer rörliga korta PFAS, som rör sig snabbare än prekursorerna. Även i jordmatrisen kan det finnas en betydande andel prekursorer. Dessa prekursorer kan omvandlas till mindre, mer rörliga och beständiga PFAS, som lakar ut med tiden. Detta innebär att urlakning från ett PFAS-förorenat område kan pågå i många år.

Konceptuella modeller

Det är en fördel om en konceptuell modell har upprättats innan provtagningsplanen tas fram. En konceptuell modell sammanfattar hur förorening från det förorenade området kan nå och exponera aktuella skyddsobjekt i området. Den förtydligar också vilka transportvägar som är relevanta. För mer info om konceptuella modeller se denna länk. Då PFAS kan spridas flera kilometer i vattenfasen (både i grundvatten och ytvatten) är framtagande av en konceptuell modell för PFAS extra viktigt. Detta bland annat för att säkerställa att provtagning sker i erforderlig omfattning och att ingen provtagningsmedia eller något skyddsobjekt förbises. Nedan presenteras två exempel på konceptuella modeller för PFAS (figur 1. spill på markytan och figur 2. deponi) som kan ligga till grund för en provtagningsplan. Exemplen är hämtade från Regionernes Videncenter for Miljø og Ressourcer 2022 och för mer detaljer hänvisas till denna rapport. Exemplen är endast avsedda för inspiration. Vilka prover som ska tas vid en undersökning måste anpassas till de platsspecifika förhållandena.

För att förstå spridningen av PFAS i grundvatten, både när källan är känd och okänd, bör de geologiska och hydrologiska spridningsförutsättningarna i området kartläggas. En översiktlig konceptuell modell över geologins beskaffenhet och grundvattenrörelser i området kan upprättas som ett första steg.

Höjddata från området är av stor vikt för att förstå grundvattnets rörelser. Genom att följa terrängens lutning kan grundvattnets ungefärliga och storskaliga strömningsriktning i många fall utrönas. Ofta kan grundvattnets strömningsriktning bedömas ske från hög till låg höjd, men i mindre skala är det vanligt att vattnet rör sig i mer genomsläppliga skikt vilket kan skapa lokal variation i flödesriktning. I områden dominerade av isälvsavlagringar kan dock grundvattenströmning ske längs flacka gradienter oberoende av markytans topografi. Det kan finnas grundvattenmagasin på området som kartlagts av SGU, varifrån information kan inhämtas både i form av kartor och beskrivningar.

Som underlag för geologin kan förslagsvis information från SGU användas avseende jordart, jorddjup och berggrund. Informationen kan erhållas både i form av beskrivningar, kartor och borrjournaler. I vissa fall kan även geologisk information inhämtas från kommunen (ex. geoarkiv). De geologiska förhållandena på plats kommer bl.a. att inverka på hur snabbt en föroreningsspridning sker, där täta jordarter i allmänhet ger en långsammare spridning och grovkorniga jordarter en snabbare spridning. Information om jordlagerföljd och jorddjup kan också öka förståelsen för var i jordprofilen spridningen av föroreningen primärt sker.

Tolkningar av de hydrogeologiska förutsättningarna kan även användas för att identifiera källor till PFAS som sprids med eller till ytvatten. Information från SMHI och deras Vattenwebb kring exempelvis delavrinningsområden och vattendrag utgör då ett viktigt komplement för att tolka ytavrinning och ytvattnets strömningsriktning. Även länsstyrelserna brukar erbjuda karttjänster (webgis) med information om avrinningsområden kombinerat med andra kartlager med information om till exempel känsliga biototper och skyddade områden med mera.

Förslagsvis kombineras hydrogeologiska utredningar med en inventering av historiska och nuvarande verksamheter i området, exempelvis med hjälp av Länsstyrelsens miljödata och EBH-stödet.

En fördjupad beskrivning av tillvägagångssättet återfinns exempelvis i material från SGU (SGU, 2020).

Exempel 1 – Spill på marken (brandsläckningsskum)

Figur 1. Exempel på konceptuell modell för PFAS vid spill på markytan vid en brandövningsplats. Den konceptuella modellen är hämtad från Regionernes Videncenter for Miljø og Resourcer, (2022). Färgerna visar att det sker en förändring i PFAS-sammansättning och koncentration av PFAS längs föroreningsplymen. Teckenförklaring: A) Utsläpp av PFAS och prekursorer på marken. B) Ev. flyktiga PFAS (t.ex. FTOH:er) i porluft. C) Flyktiga PFAS (B) avgår till luft. D) Ytligt grundvatten kan vara mycket belastat. Liknande föroreningsbild som i källområdet. E) Nedströms ytligt grundvatten innehåller ofta PFBA, PFPeA, PFHxA, PFHpA, PFOA, PFOS och 6:2 FTS. Omvandling av prekursorer sker. F) Kraftig påverkan på biota kan förväntas, upptag av PFAS i fisk och akvatiska organismer, växter, grödor och landlevande djur. G) Relativt låga koncentrationer i ytvatten med en sammansättning som liknar ytligt grundvatten (E). Påverkan på sediment. H) Relativt måttliga koncentrationer i djupt grundvatten. PFAS sammansättning beror på källan. Prekursorer omvandlas ofta till PFCA som PFBA, PFPeA och PFHxA, som dominerar i plymen. I) Relativt låga halter i dricksvatten (dock beroende på källans styrka). Möjlig påverkan på människor och boskap genom dricksvatten. Ofta omvandling av prekursorer till PFCA som PFBA, PFPeA och PFHxA som dominerar i plymen, men även PFOA och PFOS. J) Atmosfärisk deposition via regnvatten och snö bidrar till mark- och ytvattenföroreningar.

Exempel 2 – deponi

Figur 2. Exempel på konceptuell modell för PFAS vid deponi. Den konceptuella modellen är hämtad från Regionernes Videncenter for Miljø og Resourcer, (2022). Färgerna visar att det sker en förändring i PFAS-sammansättning och koncentration av PFAS längs föroreningsplymen. Teckenförklaring: A) Avfall kan innehålla flera olika PFAS, även prekursorer och sådana som ej detekteras med standardanalyser. Lakas endast långsamt ut. B) Ev. flyktiga PFAS (t.ex. FTOH:er) i porluft. C) Flyktiga PFAS (B) avgår till luft. D) Ytligt grundvatten kan innehålla många olika PFAS, även sådana som ej detekteras med standardanalyser. Ofta PFBA, PFPeA, PFHxA, PFHpA, PFOA, PFOS och 6:2 FTS. Även 8.2 FTCA, 5:3 FTCA, EtFOSAA och MeFOSAA finns relativt ofta. E) Nedströms ytligt grundvatten innehåller ofta PFBA, PFPeA, PFHxA, PFHpA, PFOA, PFOS och 6:2 FTS. Innehåll av 8,2 FTCA, 5:3 FTCA, EtFOSAA och MeFOSAA kan förväntas. Omvandling av pre­kursorer till PFCA som dominerar i plymen. F) Relativt låga koncentrationer i en samman­sättning som liknar ytligt grundvatten (E). G) Upptag i fisk och annan biota. Halterna kan vara betydande. Upp­tag i växter, grödor och land­levande djur. H) Låga koncentrationer i djupt grundvatten. Om­vandling av precursorer till PFCAs. PFBA, PFPeA, och PFHxA börjar dominera. I) Relativt låga halter i dricksvatten (dock beroende på källans styrka). Möjlig påverkan på människor och boskap genom dricksvatten. PFBA, PFPeA, och PFHxA. J) Atmos­färisk deposition via regnvatten och snö bidrar till mark- och ytvattenföroreningar.

Val av provtagningsmedia

Det är ofta nödvändigt att provta för PFAS både i jord och grundvatten. Om det finns risk för spridning av föroreningen till ytvatten och sediment, via grundvatten eller via ledningar (ex. dagvattenledningar), bör provtagning utföras även i dessa medier. Även diken och liknande kan transportera bort föroreningarna från källområdet till närliggande ytvatten. Om PFAS påträffas i de inledande undersökningarna och spridning konstaterats kan även biota behöva provtas. Detta är särskilt viktigt för ytvattenförekomster, då vattenförekomstens kemiska status med avseende på PFAS främst ska bedömas utifrån halter i fisk (HVFMS 2019:25). Som exempel på hur viktigt provtagning av biota kan vara, se t.ex. utredningen kring PFAS-förorening i Korsör (Slagelse kommune, 2022).

Mediespecifik provtagning

I detta avsnitt beskrivs ämnesspecifika förutsättningar för PFAS som bör beaktas vid provtagning där proverna avses analyseras med avseende på PFAS eller andra analyser presenterade i kapitel 3. För provtagning generellt se här.

Undersökningsarbetet bör planeras och genomföras i enlighet med de råd och riktlinjer som redovisas här på Undersökningsportalen samt i Svenska Geotekniska Föreningens ”Fälthandbok - Undersökningar av förorenade områden” och ”Hantering och analys av prover från förorenade områden, osäkerheter och felkällor” (SGF, 2011; SGF, 2013). Innan provtagning behöver det även bestämmas vilken typ av analys som ska genomföras, mer info om analyser och vad de kan ge för information finns här. För råd om provtagning av PFAS, kan även laboratorierna som utför analyserna kontaktas.

Inför provtagning av PFAS är det viktigt att all provtagningsutrustning är PFAS-fri och kontrollerad, kapitlet ”Provtagningsmaterial och risk för korskontaminering” nedan för ytterligare information om risken för korskontaminering och upptag/frisättning av PFAS i samband med hantering av prover.

Rekommendationer för provtagning av media för analys av PFAS finns i ”Håndbog om undersøgelse og afværge af forurening med PFAS-forbindelser” av Regionernas Videncenter for Miljo og Resourcer (2022) som i sin tur har hämtat information från bl.a. MPART (2022) och ITRC (2022). Önskas mer och uppdaterad information kring provtagning av media för analys av PFAS kan rekommendationerna i MPART (2022) och ITRC (2022) följas.

Provtagning av jord

Förorening med PFAS orsakas ofta av ytligt spill och ytliga jordprover bör därför tas i källområdet. Ta gärna jordprover på flera olika djup per borrkärna/provgrop för analys. Använd ytprover/samlingsprover i områden där det är lämpligt. Då det även är vanligt med förhöjda halter av PFAS även i opåverkade områden (på grund av atmosfärisk deposition) kan det vara bra att ta ett referensprov i ett område som bedöms vara opåverkat.

Inga särskilda rutiner rekommenderas för provtagning av PFAS i jord (ITRC, 2022). Baserat på detta rekommenderas att jordprov uttas genom ett standardförfarande för jordprovtagning, se här.

Provtagning av grundvatten

Enligt Field et al. (2021) sker inte stratifiering av PFAS-halter i grundvattenrör, och därför rekommenderas att grundvattenprover uttas genom standardförfarande för grundvattenprovtagning, se här. Vattenprovtagning i grundvattenrör kan kompletteras med fältmätningar av pH, konduktivitet, redoxpotential och syre beroende på valet av provtagningsmetodik och syftet med provtagningen, se här.

Eftersom PFAS förekommer vitt spritt i Sverige rekommenderas att grundvattenprov inte bara tas i källområdet och/eller nedströms detta utan även uppströms för att bakgrundsbelastningen i området ska kunna bedömas.

Vid detaljerade undersökningar rekommenderas att grundvattenprov uttas på flera djupnivåer i plymens riktning för att avgränsa föroreningsplymen i djupled. Då PFAS genom sin vattenlöslighet kan spridas långa sträckor i grundvattnets flödesriktning kan en betydande del av föroreningsplymen, pga. grundvattnets strömningsmönster i markprofilen, påträffas djupare ner i grundvattenmagasinet nedströms källområdet. Om endast ytliga grundvattenprov uttas i plymriktningen kan en betydande del av föroreningsplymen undgå upptäckt, och den faktiska masstransporten från källområdet underskattas. Om grundvattenprov uttas på större djup i grundvattenmagasin är det särskilt viktigt att grundvattenören installeras på korrekt sätt, se t ex sidan om installation av grundvattenrör eller Miljøministeriet, 2022 för att säkerställa att grundvattnet som uttas verkligen härstammar från rätt djupnivå. Grundvattenprovtagning kan även göras genom nivåspecifik provtagning med t.ex. Geoprobe eller BAT-spets. Grundvatten i, eller nedströms källområden påverkas av nederbörd och grundvattennivåer, och utlakning av PFAS från ett källområde kan variera med nederbörd och grundvattennivå. Samma provpunkt kan uppvisa mycket varierande halter PFAS beroende på när provet tagits i förhållande till senaste nederbördstillfälle. Återkommande provtagning kan därför krävas för att få en representativ halt. Säsongsbaserad provtagning kan ge information om variationer av koncentrationen PFAS över året, då koncentrationen kan vara beroende av exempelvis högre/lägre grundvattennivåer, ökad/minskad nederbörd och snösmältning.

Vid utförande av borrarbete ska PFAS-fritt vatten användas för rengöring och sköljning. Även lod och ev. provtagningsutrustning bör rengöras noga med PFAS-fritt vatten. Då många kranvatten innehåller mätbara halter av PFAS bör detta styrkas genom en analys av PFAS-innehåll i medtaget vatten. Av denna anledning är också fältblank att rekommendera.

Provtagning av ytvatten

Som tidigare nämnts är PFAS ytaktiva ämnen och ansamlas därför gärna i gränsskiktet mellan luft och vatten, och kan därför ansamlas i ytfilm och i skum (Field et al. 2021). PFAS som ansamlas i ytfilmen på ytvatten kan ge förhöjda halter PFAS i ytliga ytvattenprover (Field et al. 2021).

Vid ytvattenprovtagning där syftet är att representera medelbelastning, rekommenderas därför att vattenprov inte tas vid vattenytan utan på ett sätt där vattenprovet inte inkluderar ytfilmen (United Nations Environment Programme 2015, Field et al. 2021, (ITRC, 2022). Vid provtagning av ytvatten bör man av samma anledning undvika skum (Field et al. 2021). Ett lämpligt tillvägagångssätt för att koncentrationen i provet inte ska överrepresentera föroreningar från ytfilm och skum är att öppna upp provbehållaren under vattenytan (Regionernes Videncenter for Miljö och Resourcer, 2022). I United Nations Environment Programme (2015) rekommenderas av denna anledning att ytvattenprov tas minst 10 cm under vattenytan. Prover bör tas så långt som möjligt från strandkanten, gärna med förlängningsstång, för att undvika ev. kontaminering från kläder, vadare och båt. Prover tagna i grunt ytvatten kan tas med peristaltisk pump och HDPE-rör, så att koncentrationen i provet inte överrepresenterar föroreningar från ytfilm och skum och samtidigt undviks påverkan från sedimentet. Om flyktiga PFAS ska analyseras (t.ex. FTOH) kan förlust av flyktiga PFAS förhindras genom att toppfylla provflaskan (Regionernes Videncenter for Miljö och Resourcer, 2022).

Gränsvärdena för PFAS ligger idag på mycket låga nivåer varför det är särskilt viktigt att undvika korskontaminering vid provtagning, se även avsnittet om provtagningsmaterial och korskontaminering.

Vid ytvattenprovtagning bör hänsyn tas till vattenmassornas omblandning. Vid ytvattenprovtagning där syftet är att representera medelbelastning, rekommenderas att vattenprovet tas på ett sådant avstånd från källområdet, eller utsläppspunkt, att vattenmassan är tillräckligt omblandad (United Nations Environment Programme, 2015). Vattenprover från sjöar, bäckar och havsvatten som tas nära ett källområde med högt PFAS-innehåll kan uppvisa koncentrationsskillnad beroende på provtagningsdjup (Field et al. 2021). Den vertikala och horisontala omblandningen av vattenmassan, från t.ex. ett dagvattenutlopp till ett vattendrag, kan vara särskilt långsam om flödet ej är turbulent och om vattenmassorna har olika temperatur. Fullständig omblandning kan ibland uppnås först flera kilometer från utloppet. Om det är svårt att avgöra var fullständig omblandning nås kan eller andra karaktäristiska parametrar mätas i flera punkter i vattendraget för att bedöma omblandning (United Nations Environment Programme, 2015).

På samma sätt som för grundvatten, i eller nedströms ett källområde, kan koncentrationen PFAS i ett vattendrag eller dagvattensystem vara starkt beroende av nederbördsförhållanden. Samma provpunkt kan uppvisa mycket varierande halter PFAS beroende på när provet tagits i förhållande till senaste nederbördstillfälle. Återkommande provtagning kan därför krävas för att få en representativ halt. Säsongsbaserad provtagning kan ge information om variationer i koncentration och spridning av PFAS över året, eftersom dessa kan vara beroende av exempelvis högre/lägre grundvattennivåer, ökad/minskad nederbörd och snösmältning.

Provtagning av sediment

Inga särskilda rutiner rekommenderas för provtagning av PFAS i sediment (ITRC, 2022). Baserat på detta rekommenderas att sedimentprov tas genom ett standardförfarande för sedimentprovtagning, se här. Liksom vid all provtagning av sediment bör provtagning göras på identifierade ackumulationsbottnar. Och liksom för de andra medierna är det nödvändigt att vara noggrann med att undvika korskontaminering och att prover kontamineras av utrustning och kläder. Material som kommer i kontakt med mediet som ska provas bör inte ha vattenbeständiga beläggningar eller andra PFAS-innehållande material eller ämnen som är målet för analysen (ITRC, 2022). För att kontrollera att så ej är fallet kan blankprov tas, se mer info under Kontrollprover.

Provtagning av fisk och annan biota

Vid provtagning av biota för analys av PFAS bör de arter som samlas in anpassas efter projektets mål och syfte. Exempelvis bör arten av fisk som samlas in, liksom vilken del av fisken som provtas (helfisk, fiskmuskel eller enskilda organ), anpassas efter om målet är att undersöka ekologisk risk eller skydda människors hälsa. Art bör också väljas baserat på om fiskarna migrerar eller ej. Analys av migrerande arter kan ge felaktig info om lokala förhållanden.

Prover från fisk tas normalt i muskel eller lever. Eftersom miljökvalitetsnorm för PFOS i biota (f.n. 9,1 μg/kg VV) utgår ifrån människors intag av fisk, och då det primärt är muskelvävnad vi äter, är det prov på fiskmuskel som bör analyseras och jämföras mot miljökvalitetsnormen. I biota ackumulerar PFAS mer till proteinrika vävnader och ackumulation av PFOS sker exempelvis i levern, varför lever ofta provtagits och analyserats för PFAS i biota. En faktor 5 har föreslagits för omräkning mellan muskelvävnad och lever (Larsen & Bossi, 2021). Faktorn varierar dock och kan vara artspecifik och Faxneld et al (2014) föreslår exempelvis en omräkningsfaktor på 17 för strömming och abborre.

I norska undersökningar av biota vid flygplatser, där PFAS-innehållande brandsläckningsskum har använts, har det konstaterats att det är viktigt att ta prover på olika typer av biota för att belysa spridning och upptag av PFAS och att valet av biota för provtagning beror på syftet med undersökningen och på ekosystemet kring platsen (Regionernes Videncenter for Miljö och Resourcer, 2022).

Enligt USEPA Draft Method 1633 ska fisk- och biotaprover slås in i aluminiumfolie eller livsmedelsgodkänd polyetenfolie (ITRC, 2022).

Provtagningsmaterial och risk för korskontaminering

Många material som används vid miljöprovtagning kan potentiellt innehålla PFAS.

På grund av den omfattande användningen av PFAS som finns i samhället bör provtagaren se över material och provtagningsrutiner för att undvika kontaminering. Exempel på problematiska material skulle enligt ITRC (2022) inkludera, men inte vara begränsade till:

• polytetrafluoreten (PTFE)
• vattentäta beläggningar som innehåller PFAS
• fluorerad eten-propen (FEP)
• etylentetrafluoretylen (ETFE)
• lågdensitetspolyeten (LDPE)
• polyvinylidenfluorid (PVDF)
• rörgängsprodukter och tejp.

Se tabell 1 över material som kräver särskild uppmärksamhet med avseende på korskontaminering.

Tabell 1. Tabellen visar resultat från tre olika studier som analyserat PFAS i olika provtagningsutrustning och som (Field et al., 2021) bedöms kunna ha direkt kontakt med prover. X anger att PFAS har uppmätts, ÷ anger att PFAS inte har uppmätts i halter över laboratoriets rapporteringsgräns och tom cell anger att PFAS analys ej har utförts inom ramen för studien. Tabellen är hämtad från ”Håndbog om undersøgelse og afværge af forurening med PFAS-forbindelser” av Regionernas Videncenter for Miljo og Resourcer (2022).

Resultaten i tabell 1 är inte entydiga och det kan eventuellt förklaras med att produkter från olika tillverkare kan ge olika resultat. Slutsatsen av detta är att man vid provtagning generellt bör minska risken för att proverna kommer i kontakt med problematiska material och att där det förväntade innehållet av PFAS antingen är lågt, eller där det kan finnas risk för korskontaminering på grund av högt PFAS i enskilda prover använda kontrollprov för att dokumentera ev. påverkan från ny utrustning, förpackningar etc. under provtagning. För mer info om kvalitetssäkring och hur felaktiga resultat kan kontrolleras se kapitlet om Kvalitetssäkring.

Provhantering och provtagningskärl

Provtagningskärl avsedda för prov för PFAS-analys, som tillhandahålls av laboratorierna, ska användas.

Flera PFAS är persistenta och prov kan därför förvaras i väntan på analys. Tiden som förvaring kan pågå utan att påverka provet varierar då inte alla PFAS är persistenta. Studier har visat att vissa PFAS (bl.a. FTOH) kan konverteras till PFCA i biogena prover (Leeuwen & Boer 2017). I handboken från Regionernes Videncenter for Miljö och Resourcer (2022) rekommenderas därför att vatten- och sedimentprov förvaras kylt (4°C) och biogena prover (biota och avloppsslam) fryses. Vidare rekommenderas som praxis att vattenprov bör förvaras i högst 2 veckor innan analys för att minimera adsorption av PFAS till provkärlet. Prover som tas för analys av flyktiga PFAS måste emellertid analyseras så snabbt som möjligt efter provtagning.

Val av analysmetod

Vilka analysmetoder som är praktiskt tillämpbara på PFAS-föroreningar beskrivs mer utförligt här men nedan ges en kort beskrivning av hur man kan tänka gällande analysmetoder inför en undersökning.

Vid val av analysmetod är det är viktigt att tänka på vilken rapporteringsgräns (känslighet) analysmetoden har, så att resultatet går att jämföra med avsett riktvärde.

Vilket analyspaket som bör väljas styrs av matrisen som ska analyseras, samt vilken fråga som ska besvaras. Ju fler PFAS som ingår i analysen, desto dyrare blir analysen. Vid analys av exempelvis slam eller prover från deponi som är sammansatta matriser med många olika källor kan det vara värdefullt att välja ett mer omfattande analyspaket då man kan förvänta sig många olika typer av PFAS i en sådan matris.

Eventuella bredspektrumanalyser kommer vanligen in i ett senare skede av utredningen. Dessa kan behövas till exempel för att jämföra olika områdens PFAS-sammansättning noggrannare sinsemellan, eller för att kunna dimensionera åtgärder.

Det finns olika fördelar med de olika bredspektrumanalyserna. EOF och AOF är mera robusta och tillförlitliga metoder än TOP-assay och inte lika sårbara för störningar från matrisen (jord, vatten etc.) vid den kemiska analysen. EOF och AOF ger också en mer heltäckande bild men ger mindre detaljerad information.

Fördelen med analysen TOP-assay jämfört med EOF/AOF är att den har en tydligare koppling till reglerade PFAS, och är enklare att tolka då resultatet kommer ut i mängd PFAS per vikt- eller volymenhet, precis som i standardanalyserna. Tolkning av resultaten från ent TOP assay kans också ge viss information om typen av eventuella ingående precursorer. TOP-assay fångar dock inte upp den mängd okänd PFAS som inte oxideras till PFAA, och ger därför en mindre heltäckande bild.

 Referenser

Faxneld, S., Danielsson, S., Nyberg, E. (2014). Distribution of PFAS in liver and muscle of herring, perch, cod, eelpout, arctic char, and pike from limnic and marine environments in Sweden. Naturhistoriska riksmuseet Rapport 9:2014.

Field, J., Schwichtenberg, T., Deeb, R.A., Hawley, E.L., Sayler, P.E.C., Bogdan, D., et al., (2021). Assessing the Potential for Bias in PFAS Concentrations during Groundwater and Surface Water Sampling. SERDP Projekt ER19-1205, (May), p.52. Hemsida: https://www.serdp-estcp.org/Program-Areas/Environmental-Restoration/Risk-Assessment/ER19-1205.

HVMS 2019:25. Klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten

ITRC (2022). Sampling. Interstate Technology Regulatory Council. Hemsida: https://pfas-1.itrcweb.org/11-sampling-and-analytical-methods/#11_1.

Larsen, M.M. & Bossi, R. (2021). Omregning af indhold af PFAS mellem muskel og lever i fisk . Aarhus Universitet, DCE – Nationalt Center for Miljø og Energi, 44 s. - Teknisk rapport nr. 199. Hemsida: http://dce2.au.dk/pub/TR199.pdf

Leeuwen, van S.P.J. & Boer, J. de, (2017). Extraction and clean-up strategies for the analysis of poly- and perfluoroalkyl substances in environmental and human matrices. Journal of Chromatography A, 1153, pp.172–185. Hemsida: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0021967307003779.

Miljøministeriet (2022). Best practice – Forsegling af Miljö og geotekniske boringer samt sonderinger, Miljøprojekt nr. 2206. Teknologiprogram for jord och grundvandsforurening, Juni 2022.

MPART (Michigan PFAS Action Response Team) (2022). PFAS Sampling Guidance. Hemsida:

https://www.michigan.gov/pfasresponse/investigations/sampling-guidance.

Regionernes Videncenter for Miljø og Ressourcer (2022). Håndbog om undersøgelse og afværge af forurening med PFAS-forbindelser. Teknik og Administratio. Nr 1 2022.

SGF (2013). Fälthandbok - Undersökningar av förorenade områden. SGF rapport 2:2013.

SGF (2011). Hantering och analys av prover från förorenade områden, osäkerheter och felkällor. SGF rapport 2011                                                      

SGF (2021). Handbok – certifierad provtagning i praktiken. SGF rapport 3:2021.

SGU (2020). Riskbedömning och inventering av data på nationell nivå. Utvärdering av påverkan på grundvatten från platser där släckskum hanterats. PM. Rosenqvist, Lars. SGU. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1604725&dswid=8093

Slagelse Kommune (2022). PFOS_forurening I Korsör. Hemsida: https://www.slagelse.dk/da/service-og-selvbetjening/bolig-og-byggeri/vand-og-kloak/spildevand/pfos-forurening-i-korsoer/ (besökt 2022-11-18)

United Nations Environment Programme (2015). PFAS Analysis in Water for the Global Monitoring Plan of the Stockholm Convention: Set-up and Guidelines for Monitoring. https://wedocs.unep.org/20.500.11822/29682.